Shit vad mycket äckligt och otäckt det är i den! o_O Demonerna av blod/slem/maskar, det gröna gegget i gammelgrisens ögon, allt sprutande blod, de stumma/tomma vildsvinen, Ashitakas äckliga arm, det faktum att San tuggar maten åt Ashitaka... ;) Nä, men det är ju faktiskt en väldigt vacker film, men OJ vad mycket grejer det är i den som aldrig hade gått igenom i en västerländsk tecknad film. Nog för att jag till 100% är för mognare och vuxnare västerländsk animation, men det betyder ju inte att jag är ett stort fan av gore. Hu.
Nåväl, filmen är bra och den får 7 av 10 slemdemoner av mig. Jag är inget jättefan av anime/manga men den här är en favorit. Tycker särskilt mycket om den för dess rent procentuellt många och relativt starka kvinnoporträtt.
Mer prinsessfilm blev det redan dagen efter i form av Prinsessan och Grodan, som förresten också innehåller en del spooky partier; när vi såg den på bio blev vi störda av en mamma med livrädd son som krånglade sig ut mitt under filmens gång för att det var för läskigt... Jag antar att den ungen ska vara glad att hans mamma inte tog med honom på Mononoke enligt det gravt felaktiga antagandet "tecknat är bara för barn", hehe.
Filmen är i alla fall helt okej, om än kanske inte den starkaste comebacken för Disneys 2D-film. Jag minns att jag helt spontant började gråta så tårarna sprutade när jag för första gången såg trailern till den här filmen - så mycket hade jag saknat min älskade 2D-animation. Visst kan 3D-filmer vara bra och snygga de också, men rent estetiskt tilltalar de helt enkelt inte mig så mycket som de fina 2D-filmerna från 1989 till 1999, som för alltid kommer ha en stor plats i mitt nördiga hjärta.
Hur som helst så är filmen otroligt snygg med klassiska Disneyfigurer som ser ut som de ska och bakgrunder och miljöer som är helt underbara. Färgskalan inne hos Facilier, hos voodoo-tanten, på restaurangen och under karnevalen är smaskig och right up my alley. Även om Disney kanske inte lyckats perfekt med sina ambitioner så är filmen helt okej ur jämställdhetsperspektiv och även om filmen lider av det klassiska "en kille och en tjej träffas, blir kära och är i princip redo att gifta sig med varandra inom loppet av en dag"-fenomenet så blir jag ändå riktigt glad när de unga tu (spoiler...) till slut får varandra och hjälps åt med restaurangen. Fint! Det finns även en fin kvinnlig vänskap som inte innehåller något rivaliserande eller annan irriterande aspekt. Filmen är ganska rolig och även sorglig, och det finns en del helt okej låtar, även om jag inte kan minnas hur de går så här i efterhand.
När jag såg den på svenska på bio var jag lite mer "meh" över det hela men nu när jag sett den med de riktiga engelska rösterna/accenterna förhöjdes intrycket och jag tycker gott att den kan få 7 av 10 grodlår. Bäst är färgskalan och miljöerna, eldflugan Rays relation med drömtjejen Evangeline (rörande!), Facilier (liknar han f.ö. inte Prince jättemycket? Eller vem är det han ser ut som?) och den fjolliga låtsasprinsen som lockar fram fler skratt än en tyrolerhatt någonsin lyckats med.
