Poesi

Jag kollade igenom mina drafts i mailen och hittade följande tre guldkorn daterade augusti 2010. Jag tror att det är jag och Apan som har skrivit "dikter" genom att hitta på vartannat ord, men... jag kan ha fel. Kanske var det bara någon som fick feeling.

drömmarna vacklar vid horisonten

jag har storlek 44 i skor

jag minns inte vem jag är eller vad

men jag vet åtminstone att jag alltid kommer ha

mitt busskort vid min sida

sida sida gammal slida

på tapeten gråter en älg

stoppar mig full med gelatin och gråter

sorgen är som en puttrande kastrull som aldrig svalnar

med stora skor behövs inget busskort, älskling

jag flyger vart jag vill

himlens stjärnor bär glasögon av onyx
stickor i fingrarna har jag många
efter varje gång du stack stack stack lämnade mig
himlens stjärnors ljus når inte hit
men fingrar har jag många
dom behöver nog skarpare glas
eller onyx onyx onyx jag dör

snorren slokar över axeln

en mutta ropar i skymningen

ack, ve, hur ska detta sluta

jag går hem och lägger mig

.

Kullaberg 18/5

Vi klättrade ända ut till den där lilla fyren. :)

.

Blandat för en tia

Inatt drömde jag att Apan + alla Apans kollegor stod utanför vårt fönster och käbblade om något samtidigt som de försökte titta in i lägenheten (vi bor på första våningen). Jag blev rädd att de skulle ta sig in för jag ville inte träffa dem - well, inte kollegorna i alla fall - så jag pep iväg och drog till mitt jobb (!) på ett kontor (!). I drömmen kände jag igen min arbetsplats (fast jag mig veterligen aldrig har drömt om detta kontor förut) men inte arbetskamraterna som satt ganska tight utplacerade i lokalen. Jag armbågade mig ner på min stol, satte ner min väska på golvet till vänster om mig och vände mig mot kollegan till höger för att säga hej och påpeka att vi nog inte hade träffats förr eftersom jag oftast brukade vara på kontoret när ingen var där (?). Very well, jag smällde igång datorn bara för att upptäcka att skärmen fattades. "Fanken!" utbrast jag upprört och började leta efter den. Som tur är stod den under bänken, men det var lite svårt att få upp den eftersom det var så tight mellan alla bänkar och människor. 

Då hände plötsligt något jäkligt otäckt! Snubben till vänster om mig verkade få något slags psykbryt och gick till attack mot mig med en elvisp (!) som han började brumma med bara någon centimeter från mitt fejs. Jag skrek till, försökte rulla undan med kontorsstolen och parerade så att han började elvispa nere i min väska istället. Den var dessutom fylld med flytande vispgrädde så hans vispande kom väl till pass och snart var hela min arbetsplats ett ingräddat inferno. Han försökte återigen vispa på mig i syfte att skada mig, men jag kämpade för att trycka bort hans arm medan jag vrålade: "Vad GÖR du?! Vad fan gör du? Vad har jag gjort dig?!" Så vitt jag visste hade jag aldrig sett karln förut. Han såg helt galen ut och var verkligen fast bestämd att kötta sönder mig medelst elvisp och grädde.

Föreställ er den här en cm från ert fejs. Nä, precis.

Till slut lyckades jag fösa bort och böja hans arm mot honom så att det otäcka vispandet började komma allt närmare hans eget huvud istället. Jag gjorde inte det för att skada honom utan för att försvara mig själv, men det slutade med att han slice:ade ett jack i hakan och sedan stängdes maskinen av. Några andra kollegor kom förbi och såg förödelsen och blängde på mig som hade skadat honom på detta sätt. D: Han rullades iväg för att plåstras om och låg i resten av drömmen på en mysig bädd i hörnet av lokalen och var ompysslad medan alla hatade mig. ;_; Efter en stund kom randomly en annan kollega som visade sig vara Strutsens lillebror "Frillan" och tröstade mig och sade att han sett allt som hänt och var på min sida. Sedan pussade han mig på kinden.

JAG SKA ALDRIG SKAFFA ETT JOBB.

Som tur är hade jag även en underbar Kenneth-dröm inatt, woohoo! Men kommer skriva om den i ett osynligt inlägg för husfriden.

___________________________________

___________________________________

Nu har jag visserligen inte sett bidraget utan bara hört det, så kanske hade det en fantastisk scenshow som tog hela världen med storm och därmed påverkade omdömet, men... är det inte lite tragiskt att den absolut hetaste låten i Europa just nu låter som en gammal technohit från när jag gick i högstadiet 1998, med tillhörande doft av Adidas- och Fruit of the Loom-tröjor, jazzbyxor och avrakade, påmålade ögonbryn? Bifallet för låten är så enormt att till och med folk som inte gillar Melodifestivalen säger "...men det är faktiskt en jäkligt bra låt!". Hallå, den innehåller frasen "forever and ever together". Skärp er.
___________________________________

___________________________________

I  senaste avsnittet av 30 Rock som vi såg gjorde de en helt fantastiskt skojig parodi på en känd amerikansk serietidningshjälte. Måste ses! Strutsy-kalopsy, jag tittar på dig. Jag har också hittat på en egen briljant titel på ett icke-existerande avsnitt som jag tycker att de borde använda! "Looking for Lutz in all the wrong places". :D Frågan är bara hur jag får Tina Fey att uppmärksamma detta. Om jag hade kunnat skriva komedi hade jag gjort en fanfic på temat, men... det måste vara jättesvårt. Better leave that to the pros.
___________________________________

Kvalitetsböcker på Ica Maxi stormarknad:

.

Jakten på den perfekta avokadon

Igår ville vi laga den helt fantastiska salladen "Apans helt fantastiska melon-, avokado-, ruccola-, sugarsnap-, tomat- och couscoussallad utan koriander pga att koriander luktar svett" (obs, ej officiellt namn) men gisslet med alla rätter som innehåller avokado är ju just det att de innehåller avokado! Är det bara jag, eller är det otroligt svårt att hitta en avokado som är precis exakt rätt mogen på just den dagen man tänkt använda den? Hm. Hur som helst så hade vi två avokador redan inköpta, men jag kände mig gravt skeptisk till att de verkligen skulle vara mogna nog för dagens middag. Vad göra? Jo, vi gav oss ut på äventyr i hopp om att hitta den perfekta avokadon, som skulle vara precis sådär lagom mogen att den fortfarande var stadig och fast men ändå ganska mjuk och smakrik. Ja, ni hör ju själva. LYCKA TILL.

Först gick vi en runda till det närliggande Nettot. Deras frukt- och gröntavdelning brukar ju vara av låg och flugomsvärmad kvalitet, så vi tänkte oss att de kanske skulle kunna ha några kladdiga, övermogna alligatorpäron (för hur det än är, är i alla fall övermogna avokador bättre än omogna, även om det inte var vår preferens för dagen). Men nej då, idag var självklart den enda dagen någonsin då Netto saluförde perfekt fräscha och spänstiga frukter och grönsaker. Vi gick vidare.

Som tur är ligger det en arabaffär i vårt nästan-närområde så vi begav oss ut på en ganska lång runda i det trista vädret för att se vad de kunde ha att erbjuda. Någonstans mitt under promenaden (när jag var som bäst inne i en livlig beskrivning av min barndoms somrar på det lokala friluftsbadet) sprack molntäcket upp och det blev mycket finare och soligare. När vi väl kom fram till arabaffären vågade jag inte gå in av rädsla för att missa de flyktiga tio minuter av sol som tycktes vara vad dagen hade att komma med, så vi hade därför en improviserad "mysig" stund av soldyrkande stillasittande på parkeringen, vilken förgylldes av Apans beskrivning av sin barndoms somrar skumpande i kofferten på en bil på väg till ett bad.

Sedan gick vi in och fann att deras avokador var stenhårda. Attans bövlar. Vi tappade dock inte hoppet utan gav oss djärvt iväg till nästa arabaffär, ett antal kvarter därifrån. Solen värmde våra högerkinder medan vi vandrade genom villaområdena och snackade blaj. När vi äntligen kom fram glodde några killar kaxigt på oss när vi gick in genom de automatiska dörrarna. Vi fattade inte varför. När vi väl kom in upplevde vi plötsligt stor förvirring. Var var ingången? Alla kassor tycktes upptagna och hålet där man brukade gå in var igenbommat med varor. Hur kunde detta komma sig? Under generad förvirring lämnade vi lokalen och försökte se ut som att det var meningen, att vi bara tänkt gå in och glo lite på kassorna och sedan gå ut igen = fullständigt normalt beteende. Snart förstod vi varför kaxnissarna kaxglott. Sedan vi sist varit i denna specifika butik hade man tydigen byggt ut, och det rejält, och ingången var i en helt annan dörr en bra bit iväg. Pinsamt nog pryddes dock den dörren av skylten "INGÅNG". Oops.

Väl inne fann vi en faktiskt hyfsat fräsch butik, och på detta kan man inte klaga. Vi började dock förlora hoppet om avokadorna och grävde oss fram till deras tråg med tynande entusiasm. Mais voilà! Tre avokador för en tia var erbjudandet, och alla var de mörksvarta och halvmjuka. Eller...? Jag kan säga er att om man ägnat hela eftermiddagen åt att klämma på avokador av skiftande densitet kan man plötsligt lätt börja bli förvirrad. Är dessa verkligen mjukare än de som var på förra stället? Hur mjuka bör de egentligen vara? De ska ju inte vara föööör mjuka... eller? Var är vi? Vem är jag?

Bland de många stenhårda och den där som sprack upp av klämtrycket och blottade ett innandöme bestående helt av vitt ludd, valde vi ut tre som vi tänkte eventuellt kunde duga. Det kändes dock fortfarande inte helt klockrent till tusen. Ekvationen gjordes om möjligt ännu mer komplicerad av att vi på baksidan av hyllan plötsligt hittade ännu fler (och ännu svartare!) avokador till priset av fyra för en tia! Men vad tusan? Klämningspatrullen fortsatte ihärdigt med sin uppgift. De flesta av dessa avokador var så mjuka att det kändes som om de redan innehöll färdig guacamole (cred till Apan för detta skämt) och det var ju inte heller riktigt det vi var ute efter.

Slutligen gjorde vi en fuskis och valde en avokado från denna låda och två från den förra. Vi gick och betalade och jag matade Apan med arab-Snickers (fyra för en tia). Sedan påbörjade vi den långa vägen hem igen. Värmen började nu kännas lite tryckande och jag insåg att klockan var halv sju vilket innebar att jag inte ätit på åtta timmar. Ingen bra grej, det. Resten av färden fortlöpte med mitt fy-fan-vad-hungrig-jag-är-jag-har-ont-i-magen-yyl-ynk-waah-gnäll som småbehagligt bakgrundsljud och när vi väl kom hem var benen trötta och magen ledsen.

Enligt planen lagade vi sedan Apans sallad och den var, såklart, helt fantastisk och avokadorna var perfekta.

Grattis, har du nått så här långt har du härmed läst ett helt meningslöst inlägg om ett tråkigt ämne! OCH DET BLIR VÄRRE.

Apan, du kan sluta läsa här!

Inatt hade jag en dröm om Kenneth igen. :3 ♥ Vi var i ett köpcentrum och gick in på bland annat en Indiska-butik. Där erbjöds han att testa en massa olika teer medan jag tittade på glasunderlägg av trä, men efter att han hade smakat ungefär fem sorter sade han till personalen att han var fel person att fråga för han gillade faktiskt inte te. ^^ Fnizz. Sedan gick vi in på BR och kanske någon klädaffär, eller jag vet inte riktigt vad. Det viktiga är att när vi gick emellan butikerna så stannade vi vid något tillfälle mitt i gången och kramades jättehårt och länge. Aww!! That's a first. Way to go, brain! ♥♥♥ Vi var också på någon tågstation eller liknande och yrade, men jag vet inte riktigt vad det gick ut på. Jag tror att jag hade bokat in en resa men glömt min biljett, och det upprörde mig mycket att jag kastat ut 525 kronor helt i onödan, fast samtidigt var jag ändå lite glad att jag slapp åka på den där resan för nu kunde jag ju stanna kvar hos Kenneth istället. <:3

Ps. Den väldigt specifika siffran 525 kronor kommer sannolikt ifrån min indignation tidigare i veckan över Skånetrafikens nya pris på sitt i övrigt förträffliga sommarbusskort. 550 spänn om man inte betalar med Visa, yo! What the flying fuck on a pogo stick.

I övrigt har vi just lagt vantarna på säsong 6, tack vare El Strutsy-kalopsy. Tack ska du ha, Strutsy-kalopsy! Det första avsnittet var jättebra och lite sorgligt (och vi fick se Kenneth i neongröna tights... hmm...) och följande två avsnitt var också rättså klockrena (med Kelsey Grammer som James Bond-klon - fantastiskt kul) och efter det har det varit lite upp och lite ner. Det verkar som att Kenneth lite grann håller på att fasas ut till förmån för en otäckt läspande, hamsterkindad spitting image av mig själv - nooooo! Vi får hoppas detta bara är inbillning. Som tur är kan jag i alla fall se om gamla säsonger om jag behöver en Ken-fix. Meep. Murp.

“Well then, I know about another story that turned out to be true. It’s 

about a virgin who gave birth to a man who had some funny ideas.

That virgin was my sister, and her son Lyle has a learning disability.”

.

Och för att jämna ut det hela lite:

♥ ♥ ♥

.

Kenneth Ellen Parcell

Okej, jag måste erkänna att jag faktiskt har en liten, liten celebrity crush. Mycket liten, men ändå tillräckligt stor för att jag inte ska kunna ignorera den helt, och inte skulle kunna svara ett ärligt "nej" på frågan om jag hade den. Vad är det nu för tvålfager kändis som fångat mitt intresse? Någon allmänt ansedd läcker och het skådis i min egen ålder? Någon lång, mörk och mystisk främling med glödande passion i sin avgrundsdjupa blick? Någon som... öh... åtminstone utstrålar någon typ av sexighet?

Nej. Självklart ska jag gå och börja crusha på den här fånen. -__-

Gnaaaaargghhh. >_< Jag vet inte varför jag är sådan. Varför ska jag alltid gilla de konstiga? Och varför är jag så förutsägbar? Visst, det finns massor av sidor av Kenneth som jag inte alls gillar, t ex att han är djupt religiös, livrädd för allt vad sex heter, halvt inavlad och i princip uppfostrad av grisar, och inte så lite korkad. Dessutom saknar han ett normalt hak/halsparti. Men vem kan bry sig om det när han i övrigt stämmer in på de flesta av de klyschiga klysch-klyschor som jag alltid faller för? 

• Han är RÖDHÅRIG ju!! Eller tillräckligt rödblond för att kvalificera sig, i varje fall.
• Han är SNÄLL, så snäll, så snäll. ♥ Han vill alla väl och ställer alltid upp...
• ...trots att han oftast bara får skit för det, och han gör det med ett leende. Jag vet inte om det är för att han är så extremt godhjärtad eller om det bara är för att han är för dum för att förstå att han blir utnyttjad och att ingen gillar honom.
• Han ser allting positivt och har en naiv tro på att saker och ting ska lösa sig.
• Han är oskyldig och oskuldsfull.
• Han har en fin och snäll röst.
• Han är artig.
• Egentligen är han inte så snygg men eftersom han är så rar till sättet har jag mer och mer börjat uppfatta honom som "söt".
• BONUS: Är väldigt skojig och har otroligt fin hy.

Bluurrrk. Är det så att jag bara har en väldigt tydlig "typ" eller gränsar detta till fetisch? -__- Gemensamt för alla crushar jag någonsin haft (eller i semi-vuxen ålder, i alla fall) är att de är dumsnällgoda, att de vill andra väl och tappert håller modet uppe trots att de behandlas illa, att de har en air av oskuldsfullhet omkring sig, att det är lite "synd om dem" och att de på något sätt behöver "hjälp" - dvs att jag, som den fantastiskt livserfarna, djupa och sensuella kvinna jag självklart är, ska få chansen att "rädda" dem och visa dem något "bättre". Ja, det låter helt sjukt när man skriver det så, men vad fan. Kalla det en hög nivå av självinsikt!

I fallet Kenneth måste jag alltså rädda honom från hans strikta religiösa tankar som är betungande på så vis att de hindrar honom från att leva livet till fullo. Istället för att han ska behöva känna skamrelaterade känslor kring något så naturligt som sin egen sexualitet ska jag givetvis handgripligen visa honom den rätta vägen, och han kommer bli SÅ väldigt tacksam. I gengäld kommer hans godtrogna naivitet och positiva syn på livet lyfta mig en aning ur min vardagsbittra cynism. Ja. Så kommer det bli. *off to write kinky fanfic*

I tv-serien har vi faktiskt fått se Kenneth halvnaken vid flera tillfällen, men jag har verkligen inte tyckt att det varit hett eller att han varit snygg då. Det är nog för att de visat det på ett så fånigt och halväckligt sätt, avsett för att locka till skratt (inte så konstigt då det är en komedi, duh). Nej, ska det bli något hett så ska det gå till så som jag just bestämt. Capisce?

Det lustiga med mina olika crushar är dessutom att de flesta av dem kommit till mig i drömmar eller nästan som i visioner. När jag var typ tretton hade jag en dröm om att Jeff Goldblum var en hängselbyxklädd bonde (!) vars farm jag och en kompis hade inkräktat på, och han blev arg och jagade oss med en högaffel. Efter att jag vaknade den morgonen crushade jag stenhårt på honom i flera års tid. (Han stämmer dock inte i övrigt in på mina kriterier, men det var så länge sedan. Nevermind.) En gång när jag joggade fick jag plötsligt en konstig känsla av att Conan O'Brien joggade bredvid mig och hejade på och försökte få mig att springa fortare. Det var jättemärkligt. Sedan crushade jag som en galning på honom i typ två veckor. Apan började jag nästan sarkastiskt crusha på eftersom han så klyschigt stämde in på det mesta på listan, men det var inte förrän efter jag haft en dröm om honom på natten som jag började bli intresserad på riktigt. Det är liksom som att mitt undermedvetna måste försöka förklara för mig att jag är hooked på någon, för jag fattar det inte själv i realtid. Märkligt. Det funkar inte alltid, dock. Jag hade en dröm om Ben i LOST en gång, och drömmen i sig var tillräckligt skum för att kunna försätta mig i ett förcrush-stadium, men när jag väl vaknade började jag aldrig riktigt crusha. Mest frågade jag mig själv: "Va? Tycker jag han är attraktiv?" för det hade jag inte märkt något av i verkligheten.

Jag tar upp detta för att jag drömde om Kenneth inatt. Det var inte första gången, men ingen av drömmarna har varit någon regelrätt snuskdröm så jag har väl inte fattat förrän nu. Förra gången strök jag honom lätt över kinden. Den här gången var jag på en fest med hela 30 Rock-gänget och jag försökte få honom att förstå att jag ville dansa med honom. Det var det hela. Men ändå vaknade jag med den där speciella känslan i magen.

OKEJ JÄVLA HJÄRNA JAG HAR VÄL EN CRUSH DÅ HÅLL KÄFTEN.

Det var svårt att vid en snabbgoogling hitta några bra bilder på Kenneth där han inte ser ut som att han ska flina ihjäl sig, men här kommer ett litet picspam i alla fall. Sötnosen. ♥

.

Tjenslit

Strutsen skriver om att vara "särskilt sensitiv", något slags ny halvdiagnos som börjat bli populär (i alla fall populär nog för att jag skulle ha hört talas om det förut) och huruvida det är mumbo-jumbo eller en riktig grej. Eftersom varken han eller jag läst på ordentligt om saken får väl allt jag skriver här nu tas som oseriöst blaj, men ändå. Det är väl det en blogg är till för? ^^

Jag kan bara säga att jag håller med honom i allt han skriver. Först känslan av att alltid ha känt sig lite "felinställd" och off. Jag vet inte hur många gånger t ex min pappa sagt till mig "Måste du vara så förbannat känslig?" medan jag snarare tyckt att han kunnat vara lite mindre okänslig istället. Sedan känslan av att alla människor väl upplever sådant här då och då? Vad är det som gör just mig så speciell att jag tryggt kan sätta etiketten CERTIFIED: EXTRA KÄNSLIG i pannan och försöka få andra att respektera det?

Ja, det hade ju varit gött att få veta ifall man verkligen var extra "sensitiv" för det hade kanske kunnat förklara ett och annat i livet, men å andra sidan kanske själva diagnostiserandet mest skulle bli som en undanflykt, en ursäkt för att ge en rätt att vara gnällig, hysterisk och gråtmild. Jag överdriver i mina ordval nu, men jag antar att det beror på att jag finner mig tveksam till hela grejen. Det första jag tänkte när jag hörde om termen för något halvår sedan var "Åh, det skulle ju kunna stämma in på mig!", men min andra tanke var snarare något ängsligt i stil med "Inte ska väl jag...".

Strutsen beskrev ett antal punkter hos den extra sensitiva människan och för skojs skull tänkte jag rada upp här hur bra de passar in på mig:

- Upplever saker djupare än de flesta andra (vet inte, det vore väl lite drygt och överlägset att anta)

- Mindre stabil, mer inlevelsefull (instabil: ja, inlevelsefull: ja, extremt, och hoppas att det gör mig till en bättre historieberättare)

- Mindre välanpassad i vårt samhällsklimat (ja)

- Begränsad energi (ja - om jag umgåtts med någon utanför den innersta kretsen i mer än en dag så måste jag ligga platt på rygg och andas ut en lång stund när de väl gått hem igen)

- Går ofta undan själv (ja, jag gillar att umgås med andra ibland men trivs egentligen bäst i mitt eget sällskap)

- Konflikträdd (ja, i alla fall med folk jag inte känner och litar på till hundra procent, vilket här på jorden begränsar sig till två personer)

- Empatisk (mycket!)

- Färgas av andras åsikter (ja, verkligen - även om jag har starka åsikter om det mesta är jag alltid villig att överväga att ändra min ståndpunkt ifall den med motsatt åsikt lägger fram sin på ett trovärdigt, sense-mejkande sätt. Detta gör det jäkligt jobbigt för mig att läsa kommentarsfält eftersom så många åsikter presenteras och jag ibland kan hitta guldkorn i dem alla - även idioternas - att jag till slut inte vet var jag själv står i frågan)

- Blir ofta inspirerad men energin räcker inte hela vägen (JA, jag vet inte hur många projekt jag startat i mitt liv som bara runnit ut i sanden, men tack vare att jag har en likasinnad arbetspartner för ömsesidigt peppande håller jag åtminstone nu på att färdigställa ett projekt på riktigt, och det är ta mig fan ett under)

- Påverkas mycket av för lite sömn (JA - urk!)

- Lätt över-och understimulerad (ja, verkligen, framförallt understimulerad. Men jag kan också bli väldigt överstimulerad och uppe i varv och skäms sedan efteråt när det känns som jag betett mig jobbigt ihop med andra genom att vara för energisk och på)

- Får ofta dåligt samvete (att jag en gång började gråta för att jag bröt en blyertspenna säger väl det mesta)

- Påverkas starkt av bra musik (ja, mycket)

- Känner stor glädje av att hjälpa andra (ja, verkligen, även om det inte enbart är av renhjärtad och äkta altruism utan även för att det får mig att känna mig duktig och behövd... men visst älskar jag att hjälpa andra och ägnar stor tankeverksamhet åt mina nära och käras bekymmer)

- Störs av starkt ljud (ja, bara läs mitt förra inlägg :P, men kan även få riktig ångest av starka ljud jag tycker illa om, t ex mopeder)

- Störs av starkt ljus (jo... fast det beror nog mer på andra hang-ups jag har än på ren sensitivitet)

- Störs av starka dofter (vet inte - jag brukar ofta säga när jag går in på en affärs parfymavdel att jag inte fattar hur folk orkar jobba där, men... det kanske är en vanligt åsikt)

Diagnos: VET INTE. Men inte är det konstigt att jag och Strutsen är så tajta och till och med har varit ett par. Vi verkar ju ganska lika om man ska gå på det här, i alla fall. Jag har alltid haft svårt att hitta vänner jag verkligen klickat med, så att det skedde så instantly med el Strutso kanske inte var en slump.

Fast kanske är alla andra så här också. Vi ska väl inte tro att vi är något? Ho-hum.

.

Ljud och oljud

Dåliga ljud: Det är något jävla oväsen i byggnaden som gör mig knasifierad. >_< Jag vaknade till det igår och blev lite orolig för jag trodde först att det var ett brandlarm eller något liknande, men nu har det hållit på i ett dygn så det är knappast ett alarm, och dessutom låter det lite för skrikigt, gnissligt och organiskt för att vara en apparat. Det kommer med ojämna intervaller och jag har inte den blekaste om vad det är som orsakar det. Hggghhnnnnnn.

Som om inte det vore nog så vaknade jag idag till ett helt annat ljud som gjorde det omöjligt att somna om, men som tur var skulle jag ändå upp. Apan gjorde mig dock orolig när han påstod att ljudet pågått hela natten och att han vaknat av det flera gånger (jag fattar inte varför inte jag vaknade, det går emot all känd logik?). Hur ska vi få det att sluta när vi inte vet vad det beror på? Jag bad Apan beskriva ljudet eftersom jag enbart hört det med öronproppar i och han svarade: "Lite som om ett spöke i en gammal Musse Pigg-film skulle blåsa i en trombon". :/ Är det något jag inte behöver just nu så är det en nattlig störning till. >_<

Jag hörde mumlande röster i trapphuset innan och blev lite exalterad när jag tyckte mig höra att en av rösterna sade: "Jau haur rengt å sakt te dåmm", men nu har det gått två timmar och ljuden fortsätter så det kanske var att hoppas för mycket. :( Vart ska man vända sig?

Bra ljud: Härom dagen fick vi för oss att vi skulle gå och panta burkar och flaskor, men eftersom vi inte är några stordrickare av läsk och dylikt... GNAAAAAH NU KOM TROMBONLJUDET IGEN!! >_< ...så trodde vi inte det skulle bli några stor pengar av det, kanske en tjuga. Men innan vi gick till affären gick vi för att slänga papper i pappersinsamlingen och där hittade Apan (jag säger ju att han är fantastisk på att hitta pengar!) två hela kassar med pantflaskor som något pucko bara slängt i plastinsamlingen! Vi tog med oss dem till affären och pantade även dem och tack vare det behövde vi bara betala tre kronor för middagsmaten vi köpte. :) Vet ni vad det är för ett ljud? Jo, det ska jag tala om för er: ka-ching! Ett riktigt härligt jäkla ka-ching på den.

Roliga ljud: "You have more sexual hang ups than an adult chat line run by Gilbert Gottfried."

Hands-down det bästa citatet från säsong fem av 30 Rock. Önskar att jag var sådär rapp, men jag antar att det är en tröst att tv-seriekaraktärer har manus att gå efter.

.

This just in:

.

Avänjörs

Avengers var bra! Lite skämt, lite sorgligt, mycket spänning OCH väldigt snygga effekter, någonting jag normalt kan vara ganska gnällig över. Det enda jag inte riktigt kom överens med var skådisen som spelade Loke. Han övertygade inte helt som megaskurk med sin valpiga uppsyn och flyende haka, men så kan det vara ibland. Och Pepper, har hon blivit som alla de andra bikinibrudarna kring Stark nu, eller? Fyra otäcka chitauri-monster av fem kan filmen dock få. Awright!

 

Ser du Iron Man? Det gör jag.

Jag börjar bli trött på att vara förkyld och hosthacka dagarna i ända tills jag nästan klöks. Har knappt snutit mig på tre dagar nu i alla fall, så förhoppningsvis börjar det gå i rätt riktning, åtminstone! Idag är det dag 15 med sjukdom. Urk. Som grädde på moset är det dags att tillbe mångudinnan om bara någon dag eller möjligen redan ikväll. Urk x 2. Jag har också haft sömnproblem i en vecka. Urk x 3. Härda ut... härda ut.

En glad nyhet är att jag har köpt Super Mario Galaxy 2. Det ska bli roligt att testa! Det har ju fått jättefin kritik, och det första spelet var ju roligt det med (förutom sproinggfjäderbanorna, hu), så det ska bli kul att återse Mario och även Yoshi. Men först måste vi avsluta alla spel vi redan håller på med, känns det som. Det är hur många som helst.

• Epic Mickey (Wii) - vi närmar oss slutet, tror jag?
• Alias (PS2) - sista banan!
• Tomb Raider (PS1) - vi har kommit till Atlantis så det kan inte vara jättelångt kvar
• Mirror's Edge (PS3) - umm... vet inte, men vi har kanske spelat hälften?
• Ivy the Kiwi? (Wii) - vi har klarat alla obligatoriska banor men inte spelat igenom bonusbanorna vi fick efter att ha tagit alla röda fjädrar

Som synes är vi duktiga på att börja spela spel och mindre duktiga på att avsluta dem. Ähum.

När vi var ute och gick härom dagen hittade Apan 60 spänn i sedlar i en buske. Han är helt otrolig på det. En gång hittade han 1000 kronor (!) och han hittar ständigt tior, femmor och enkronor på marken. Jag hittade också något. En knapp. Den var röd. Jag plockade inte upp den.

Det går framåt med Det Stora Projektet™ och om bara någon vecka kommer den näst sista femtedelen att vara färdig. Helt otroligt! Projektet har (för)följt oss så länge nu att det givetvis vore konstigt om vi aldrig kom till slutet, men ändå... Sista femtedelen! Omgwtfbbq (för att använda en förkortning som var cool 2005). Jag snackade lite löst med Apan igår om en inofficiell deadline för sista delen, och vi ska se om det går att genomföra (det tror jag knappast, men värt att försöka, i alla fall).

I övrigt... vet jag inte vad jag ska berätta. Min snorfyllda hjärna är för tillfället inte riktigt kapabel att utforma lika intellektuella och filosofiska inlägg som t ex Strutsen åstadkommer. Men han kanske har sovit bättre och/eller är mindre kraxigt krasslig.

Tess och Luddrik, han är en mumrik.

.

Thor med snor

Det har varit skithärligt väder de senaste fyra dagarna, och våren har äntligen kommit igång. ♥ Idag är det lite mulet och inte lika fint, men förhoppningsvis är det bara en liten svacka. Jag längtar så mycket efter sol och värme att jag håller på att krevera. Det måste vara på gång nu. Det måste. Jag kan inte minnas att jag brukat vara en sådan sommarivrare förr, men på senare år tycker jag höstarna och vintrarna har känts på gränsen till outhärdligt långa, och med tanke på att det i princip bara är varmt och fint i maj, juni och typ september så kan i alla fall inte jag få för mycket av det. Har aldrig sett mig som en potentiell Mallorca-resenär, men ska det hålla på så här i framtiden så är det inte omöjligt att även jag faller till föga och bokar en restresa en rutten februarivecka någon gång. Brrr.

Hayley Atwell som Peggy Carter i Captain America

En av de vackra majdagarna slösade vi olyckligtvis på att sitta inne och kolla på film. Inget ont om det - att kolla på film är en av mina favoritaktiviteter - men det var ju synd att tillfället då vi hyrt tre superhjälterullar skulle sammanfalla med årets hittills finaste dag. Oh well, vi gick i alla fall ut och spelade lite kubb mellan filmerna (årets första parti!) och jag vann stort, som alltid, hah. De filmer vi såg var Thor, Iron Man och Iron Man 2 (och så Captain America kvällen innan, på Valborg, då vi dessutom åt säsongens första pinnglass). Detta givetvis i rent studiesyfte inför Avengers som vi nog snart ska se på bio. Alla hjältarna utom Iron Man var hyfsat obekanta för mig, så det var många nya historier och fejs att ta in. Jag kände inte ens till Avengers tills för några veckor sedan (bad comic book fan, bad!). Orkar inte riktigt sitta och skriva recensioner om var och en av filmerna, men sammanfattningsvis så kan vi säga att jag gillade dem i den här ordningen:

1) Iron Man (klart bäst som film sett, med den mest karismatiske huvudpersonen och en skurk jag gillade)
2) Captain America (snygg 40-talsestetik, bra Hugo Weaving, kick-ass tjejroll som jag gillade, en del roliga skämt, kanske lite svårt att komma huvudpersonen in på livet)
3) Thor (mycket tvivelaktig estetik i Asgård - och det är bara att inse, "asgardians" är helt enkelt inte en bra term - men mysiga bilder från New Mexico, får genuspoäng för att de två mäktigaste männen i den gråter samt att gänget på jorden består av två tjejer och en gubbe istället för the token female i en i övrigt all-male cast)
4) Iron Man 2 (inte direkt dålig men lite rörig, genusmässigt får varken denna eller den första Iron Man några större poäng, Tony Stark är ett pucko huvuddelen av filmen, grejen med att göra ett nytt grundämne var långsökt)

Så nu vet ni det! Avengers nästa. Om någon undrar över rubriken kommer den av att jag varit förkyld i mer än en vecka nu och snöt mig cirka 265 gånger under filmtittandets gång. Jag är nu helt skinnflådd på överläppen och har mer än en gång tvingats dra in och harkla upp snor istället för att blåsa ut det genom näsan eftersom min stackars läpp helt enkelt inte tål mer stryk för tillfället. <:/ FRÄSCHA KLUBBEN.

Jag har också lånat böcker, hallelujah and praise the lord! Jag ser mig gärna som en läsare men läser de facto aldrig något annat än serier, bloggar och foruminlägg. Därför tänkte jag att jag skulle gå till bibblerian och överraska mig själv med någon form av litterärt verk. Följande böcker släpade jag hem:

Med uppenbar känsla för stil, Stephan Mendel-Enk
Svinet, Åsa Grennvall
Jag skulle aldrig ljuga för dig, Moa Herngren
Kalla det vad fan du vill, Marjaneh Bakhtiari
Spelreglerna, Jonas Karlsson
Rosa, den farliga färgen, Fanny Ambjörnsson

               

Jag lånade dem för mindre än 48 timmar sedan och har redan läst ut två, visst är jag duktig? :) Med uppenbar känsla för stil var helt klart bra och gjorde mig rejält avtänd på manlighet som fenomen (som om jag inte redan var det...), och Jag skulle aldrig ljuga för dig var ett spännande porträtt av en kvinna på galenskapens rand, men den hade sina problem och slutet tyckte jag var direkt fånigt. Jag kunde dock relatera till och verkligen känna med hennes barn, och att läsa om de diverse knäppa saker huvudpersonen gjorde var ju intressant på ett tågkrasch-sätt. Så jo, den var ganska bra, även om den hade sina problem. Huvudpersonens upplevelser av instängdhet och senare frihet var mycket bra beskrivna.

Nähej, om jag skulle ta och vara lite kreativ själv istället för att sitta här?

Klart slut, varulvstjut.

.