Orup

Igår kväll var Orup på Stora Scenen på Malmöfestivalen och jag var givetvis där. Omodern som jag är så lyssnar jag än idag på gamla Orup-skivor från 80- och 90-talet, och jag är ett stort fan, kanske ett av hans största. Det är inte som att jag inte kan se hans fel och brister, men han har ändå hängt med mig sedan jag var en liten spädis (spädgris?) och aldrig gjort mig något ont, så jag lyssnar på honom än med gott mod. Han gjorde en riktigt dålig skiva någonstans vid mitten av 00-talet men förutom det så levererar han än idag, tycker jag.

Och det gjorde han verkligen igår kväll också! Herrejesus, gamla gubben till att hoppa omkring och ha sig på scen. Karln är ju 53 år, för bövelen, men fysiskt var det minsann inget fel på honom. Jag brukar inte reagera på sådant - är inte typen som dreglar över muskler, precis - men jag kände mig tvungen att armbåga Apan i sidan och påpeka att vi nu hade bevis på att man uppenbarligen inte behöver få värsta gubbmagen och allmän pensionärsaktig fysik bara för att man blir äldre, så nu har min kära pojkvän ingenting att skylla på när han väl börjar närma sig den åldern om sisådär trettio år. Hoho. Ja, jag säger då det. Fejsmässigt sett så har ju Orpan alltid sett lite medelålders ut, men nu hade han dessutom kombinerat det med en inte så smickrande mörkfärgad frisyr som fick honom att likna Hannibal Lecter vid vissa tillfällen (hans jeansoverall kan ha bidragit till det intrycket dock). Nä, Orup ska vara blond, så är det bara.

Hähä, nu har jag gjort mitt till jämställdheten för ikväll och objektifierat artisten genom att dissekera hans utseende istället för att kommentera på det som borde vara det viktiga, nämligen musiken. ^^;;;

Ahem. Musiken var bra! Jag blev mycket förvånad över att han inledde med "Sibyllan" från förra skivan. Jag visste inte att den var en hit eller allmänt känd. Sedan blev det lite från nyaste skivan och sedan lite mer från förra skivan, och efter ett tag började den förväntade och efterlängtade hitparaden med alla gamla låtar - allt från "Min mor sa till mig" till "Vid min faders grav". Yaaaay. Apan och Strutsen var duktiga och videofilmade en del, men jag var inte lika duktig på det. När jag filmade skulle jag vara rolig och härma det som de säger på skivan, precis i början av "Baby!" ("All the way from Enskede station... Orup!"), och det gjorde jag också på ett mycket träffande sätt, och mina vänner skrattade gott. Jag blev helnöjd över att detta kommit med på film. Sedan insåg jag att jag inte startat kameran. ;_; Oh well, man kan inte vinna jämt, eller hur man ska säga...

En sak som var väldigt tuff dock, var att vi gick förbi Orup när han precis anlänt till Stora Torg och skulle in i logerna. Ett gäng människor hade stannat honom för att fotografera och tigga autografer. Jag stod kanske fem meter från honom, omg. *INSTA-STARSTRUCK* o_O Apan och Strutsen försökte få mig att gå fram men... nää, jag vågade inte. Och jag ville inte riktigt heller. Hade jag varit tonåring hade jag inte tvekat, men nu när jag är gammal och vis tycker jag att man inte riktigt ska komma för nära sina idoler, på grund av risken att de på något sätt förstör bilden man har av dem... och jag är tyvärr väldigt känslig för sådant. Så jag avböjde, men det var riktigt häftigt ändå.

Favoritnumret var nog klassikern "Regn hos mig". Det blev såklart allsång av den på direkten och Orup lät publiken sjunga en stor del av den själv. Det var kul och gåshudsrysigt för mig, så hur kul och gåshudsrysigt måste det inte vara för Orup själv, som vet att han skrivit den här låten som gått rätt in i hjärtat på typ varenda svensk som lyssnade på radio på 80-talet? (Speaking of which så var det väldigt mycket 40-plussare i publiken, precis som jag förutspått. ^__^)

Jag blev också våldsamt glad och överraskad över att han körde "Linda sa" från "Stockholm och andra ställen" (1992!), för den är väl inte speciellt välkänd och Strutsen och jag hade skämtat tidigare på dagen om just det, typ "Höhö, han lär ju inte köra 'Uppringd & Andfådd' eller typ 'Linda sa' i alla fall, höhöhö", så döm om min förvåning när han hade valt just den! (?) Kul kul kul var det i alla fall; det kändes som att jag och Strutsen var de enda på stället som kunde hela texten till den, så det fick mig att känna mig oh so speshul. ^w^

Något mer som var konstigt var att han inte körde "M.B" eller "Stanna hos dig", men man kan inte få allt. Överlag var det en mycket bra konsert, och vi var alla tre helt fånigt glada när vi gick därifrån. Jag var extremt torr i halsen efter att ha ätit sura remmar och gapskrikit låtar i 1½ timme, så vi gick in på ett nattöppet Statoil och köpte en mineralvattenflaska för 27 spänn. o_O Det var mindre lyckat. NEVAR AGAIN.

Allt som allt: 4,5 jeansoveraller av 5. Att det inte höll hela vägen är mest mitt eget fel, som utan att märka det lyckades stänga av filmkameran flera gånger när jag försökte zooma in och ut, vilket gjorde mig lite upprörd. Men det viktigaste är ju att jag fick se Orpan live, inte att jag kan återuppleva det hela om och om igen i skabbkvalitet på datorn. Errghhh...

Sydsvenskan var ganska positiva till spelningen, vilket gjorde mig glad, men jag blir sjukt störd på medias ständiga slentriandissande av Anders Glenmark. Vad har människan gjort er egentligen?