måndag 16 april 2012

Ivy the Kiwi?

Senaste inköpet till vårt fina lilla Wii som vi fick i julklapp av Apans föräldrar är Ivy the Kiwi? (varför titeln innehåller ett frågetecken vet jag inte... Kanske är det en build-up till en extremt häftig plot twist i slutet av spelet? Eller inte...). Det är ett supergulligt plattformsspel med gimmicken att man inte själv hoppar runt med figuren, utan istället styr dess omvärld för att försöka få den att gå dit man vill. Sådant tycker jag är väldigt roligt så jag är därför nöjd med köpet. :)


+
+ Ivy är verkligen jättesöt, och man måste beundra hennes totala brist på självbevarelsedrift och insikt om sina egna begränsningar där hon rusar fram i panik över sin försvunna mamma, utan att tänka en sekund på att det kan finnas faror som kan skada henne. Okej, det är kanske inte så beundransvärt, men lite imponerande är det att vara så djärv och dumdristig att man litar fullständigt på att en främling (spelaren) ska se till att man inte dör. Men hon vet kanske att om man är så söt som hon så kommer de flesta gladeligen att hjälpa till. Eller så läser jag in för mycket i några pixlar på en skärm.

+ Bakgrunderna är jättefina - jag älskar verkligen den höstiga färgskalan och den mysiga, sagoboksaktiga stilen.

+ Musiken tyckte jag var riktigt fin, i alla fall på en specifik bana, så när jag tagit reda på vad den banan hette ska jag se om jag inte kan få min hackzorzz-vän Strutsen att fixa fram låten till mig på något sätt...

+ Roligt med själva spelmomentet: att "rita" lianer under Ivys fötter och därmed ändra på och styra omgivningarna och bandesignen. Kul!

-
- Det verkar som att vi snart har spelat klart spelet, och vi har bara spelat i en session hittills, så det måste vara väldigt kort! Synd, eftersom det är så kul, men det finns i alla fall multiplayer mode och time trial och lite liknande att roa sig med när själva huvudspelet är slut. Tur att vi köpte det begagnat, i alla fall. Jag hade blivit ganska vansinnig om jag lagt 500:- på ett spel som tar slut på två sittningar.

- Ivy springer väldigt fort! Jag var säker på att hon skulle vagga fram lite lagom makligt - trodde inte för en sekund att hon skulle skjuta fram som en sådan raket. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och verkligen ha snabba reflexer, vilket i sig inte är en dålig grej i ett spel. Jag blev bara så förvånad - ingenting på omslaget gav intrycket att det skulle gå undan på det sättet.
___________________________

Yay, tv-spel! Jag är så glad att jag kommit in i tv-spelandet igen! Jag var en ganska engagerad spelare i unga år men tappade det hela lite när Nintendo 64 lanserades eftersom en sådan aldrig kom i min ägo. Jag kom därför av mig i flera år och det närmaste jag kom var när jag lånade min morbrors PS1 i ett par veckor då och då. Vi fick efter det en PS2 lite överraskande, men vid det laget hade jag redan glidit lite av banan och behärskade inte kontrollerna så bra (pinsamt men sant). Först nu när Wii kom så började jag kunna styra igen och då kom spelglädjen tillbaka med buller och bång (avd. moderna uttryck). De senaste veckorna har vi plöjt igenom Donkey Kong Country Returns och det var skitroligt - ett riktigt tv-spel så som de ska vara, enligt mig. Nästa inköp kommer att bli Super Mario Galaxy 2, är jag nästan säker på. Därefter lär det bli Zelda. Efter det...? The wallet is the limit.

Yay, spel. ^^

.

1 kommentar:

  1. Låter bra! Ja, förutom att det var så kort då. Så är det ju jämt, man har väl aldrig vetat hur mycket man egentligen får när man köper ett spel. In the good old days så fick man förmodligen betala samma summa för Rodland (Bubble Bobble-liknande spel med 40 nivåer) som för Bubble Bobble (Bubble Bobble-liknande spel med 100 nivåer). Det som talade till Rodlands fördel var väl lite finare grafik - och detsamma kan kanske sägas här?

    Jag är väldigt nyfiken på att se det, i alla fall. ^^

    SvaraRadera