Emic Pickey

Vi fick en Nintendo Wii i julklapp. Det gjorde oss så här glada:  :D  :D  :D  (Och ja, vi är troligen sist i världen med att skaffa Wii, men hallå, vi är fattiga...) Vi har dock knappt några spel till den, så det har inte blivit så mycket spelat än. Ett Mario Kart ingick men det tycker jag inte är så kul, så jag ser fram emot vad annat som ska införskaffas så snart pengar finns. Strutsen lyckades åtminstone övertala sin bror i Stockholm att låna oss Wii Sports och Wii Sports Resort, så lite bowling, ping-pong och kanotpaddling har det blivit här hemma i vår minimala etta under de senaste veckorna.

Jag visade mig vara fullständigt värdelös på att hoppa fallskärm och jag fick aldrig in knycken när det gällde att göra trix på vattenskidor (vilket gjorde mig upprörd och sur som en liten unge), men å andra sidan verkar jag ha oanad talang när det gäller låtsasgolf och att pricka en låtsasbasketkorg. Skojigt! Stor frustration uppstår dock när man inte riktigt förstår om ens dåliga resultat beror på att man faktiskt är dålig, eller bara inte riktigt har fattat hur man ska använda wiimoten i det specifika momentet, eller på att wiimoten är felkalibrerad. Nåväl, kul hade vi alla fall, särskilt på nyårsafton då Apan, Strutsen och jag paddlade kanot i vardagsrummet med sådan frenesi att vi vek oss av skratt och hade träningsvärk i armarna dagen därpå.

Vårt enda "riktiga" spel, so graciously bestowed on us by Strutsy, är Epic Mickey. Jag må vara gammal Disney-fanatiker men jag har ändå aldrig varit inne på Musse, Kalle och company. Dock blev allas vårt intresse fångat när vi fick syn på några snygga och mörka bilder från spelet under förra året, och vi blev skitsugna på att få testa det. Det var faktiskt en av huvudanledningarna till att vi ens önskade oss en Wii. Hur som helst så har vi nu spelat några banor och peppen är (mestadels) på topp.

+

Spelet är väldigt snyggt och har verkligen en unik och intressant stämning, där allt gammalt härligt och färgglatt Disneyklyschigt har förvridits en aning och blivit mörkare och dystrare, vilket jag bara precis ÄLSKAR. Banorna är fina och mysiga och um, intresseväckande, i brist på bättre uttryck. Plotten i vilken Musse möter sin halvbror Oswald är intressant och lite eerie (bra svenska, japp japp), och spelet tycks innehålla tillräckligt med plattformsskuttande för att göra mig nöjd. Det är kul att måla och sudda på banorna och förändra omgivningen. Och Svarte-Petter är läskig! På ett bra sätt.

-
Kameran gör mig gaaaaaahahahahalen! >_< Jag har inte läst så många recensioner av rädsla för att bli spoilad men jag kollade upp en nu efter att vi hade spelat ett tag och den recensenten hatade också kameran, så det var ju "bra" eller något, att det inte bara var jag som var gnällig och överkänslig. En annan sak som jag tycker är minst sagt jobbig är att det dyker upp små "hjälpsamma" filurer hela tiden som ska förklara vad man ska göra och rikta en åt rätt håll, och det är skitirriterande för en som vuxit upp med Tomb Raidande av den gamla skolan. Låt mig utforska på egen hand, goddammit! Men enligt recensenten så är det mest så i början av spelet så vi får väl se om det avtar nu när vi kommit en bit in. Del två av spelet är också en sådan där "spring runt och hjälp olika figurer med olika uppdrag"-del, och medan det kan vara kul ibland så tröttnar jag rätt fort på sådana moment så jag hoppas de lägger av med det snart.

Vi får väl se vad det slutgiltiga omdömet blir när vi har spelat färdigt. Vi är fortfarande sugna på mer, i alla fall, trots den dumma kameran.

.