Andra saker på temat: jag läser ganska många bloggar. De flesta är privatpersoner som skriver lite smått och gott om sina liv vilket av en eller annan anledning har fångat mitt intresse (oftast är det kombinationen personliga/privata texter + rolig humor + god stavning + vettiga politiska åsikter som får mig att lägga till ett bokmärke). En del har jag läst ganska länge, men av blyghet och/eller andra skäl har jag inte kommenterat så mycket eller alls. Det blir ett märkligt förhållande - jag vet ju vilka de är och känner till massor om dem och deras liv, medan de inte alls vet vem jag är och förmodligen inte kunde bry sig mindre. När så något händer personerna, t ex något så simpelt som att de bestämmer sig för att sluta blogga, så känns det jättekonstigt. Lite som när en kändis dör. Man kände inte personen på riktigt, man var inte vänner, men man brydde sig ändå om denne och var van vid att t ex gå in på dess blogg och hälsa på några gånger i veckan. Det är ett lite skumt fenomen. Jag har varit med om det här många, många gånger. Det känns som att man förlorar något, fast man egentligen inte hade det. Jag minns särskilt en person som var mycket intressant men som bara beslutade sig rakt av för att låsa alla gamla inlägg och aldrig skriva något mer igen, och försvann därmed från jordens (nätets) yta såvitt jag kunde se.
Liknande saker kan vara att bloggaren varit med om någon förlust, t ex att någon i dennes närhet dött eller gjort slut. Det hände ganska nyligen i två bloggar jag följer. Jag känner ju deras smärta och även om jag ännu mindre kände personen de förlorade så förstår jag ju hur det är och önskar att jag kunde trösta eller hjälpa på något sätt. Men om man inte kommenterat förr är det väl så dags nu att komma och klampa in i det privata med sina välmenande kondoleanser? Jag vet inte hur man ska göra. Ofta är bloggaren ju dessutom medvetet vag i sina texter om sådana känsliga händelser också så man vill ju inte förutsätta fel saker heller och klampa runt som en elefant i en porslinsbutik. Hm. Nej, det är svårt.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar