Saker som tar slut 4

Någon frågade på Familjeliv (min guilty pleasure...) idag om hur hon skulle prata med sin sjuårige son om det faktum att hans morfar var döende i cancer. Hon fick många bra och sansade svar, och en mamma tipsade om att visa honom filmen Björnbröder där en av figurerna dör och dennes själ då "åker upp i himlen på ett fint sätt". Även om jag tycker att Björnbröder är en ganska trist film så kan jag hålla med om att den visar döden på ett poetiskt, vackert och uthärdligt vis, och det skulle säkert kunna hjälpa den lille pojken.

Sedan kom en annan kvinna och föreslog att gossen också borde titta på Änglahund för att bearbeta sin morfars nära förestående bortgång. Jag brukar inte skriva så mycket i trådar på det forumet, men där blev jag faktiskt, som varande tecknad film-expert (okej... hopplös nörd), tvungen att säga ifrån på skarpen.*

Om du vill ge ditt barn en bra bild av döden, välj en annan film! Jag tyckte den var väldigt otäck när jag var liten och kan fortfarande minnas känslan fastän jag nu närmar mig trettio. Hunden som ska dö upplever stark dödsångest och försöker vrida tillbaka tiden. Den innehåller scener som väl ska föreställa helvetet och den ständigt tickande klockan är ångestframkallande. Till och med himlen är otäck med sin flummiga miljö och den konstiga himmelshunden som olycksbådande ylar "Du kan aaaaldrig komma tillbaaaaakaaa" när klockan vrids tillbaka.

Huvudpersonen blir mördad. Av en hund som ser ut så här.

Varning nog? Inte? Okej...

 

"Mamma... vad är det där för ett ställe?"
"Umm... det är dit morfar kommer om han inte varit snäll, förstår du."

 

"Vad är det där för små varelser? Är det änglarna?"
"...det skulle man kunna säga."

 

"Mamma...? ;_; "
"Ja ja, det där är väl Sankte Per."
"Jag är rädd."

__________________________
*Okej, mest ville jag ha en anledning att få besserwissra om att Disney faktiskt inte ligger bakom detta åbäke till film, men det kanske inte var skäl nog att hijacka en så känslig tråd.


.