Jakten på den perfekta avokadon

Igår ville vi laga den helt fantastiska salladen "Apans helt fantastiska melon-, avokado-, ruccola-, sugarsnap-, tomat- och couscoussallad utan koriander pga att koriander luktar svett" (obs, ej officiellt namn) men gisslet med alla rätter som innehåller avokado är ju just det att de innehåller avokado! Är det bara jag, eller är det otroligt svårt att hitta en avokado som är precis exakt rätt mogen på just den dagen man tänkt använda den? Hm. Hur som helst så hade vi två avokador redan inköpta, men jag kände mig gravt skeptisk till att de verkligen skulle vara mogna nog för dagens middag. Vad göra? Jo, vi gav oss ut på äventyr i hopp om att hitta den perfekta avokadon, som skulle vara precis sådär lagom mogen att den fortfarande var stadig och fast men ändå ganska mjuk och smakrik. Ja, ni hör ju själva. LYCKA TILL.

Först gick vi en runda till det närliggande Nettot. Deras frukt- och gröntavdelning brukar ju vara av låg och flugomsvärmad kvalitet, så vi tänkte oss att de kanske skulle kunna ha några kladdiga, övermogna alligatorpäron (för hur det än är, är i alla fall övermogna avokador bättre än omogna, även om det inte var vår preferens för dagen). Men nej då, idag var självklart den enda dagen någonsin då Netto saluförde perfekt fräscha och spänstiga frukter och grönsaker. Vi gick vidare.

Som tur är ligger det en arabaffär i vårt nästan-närområde så vi begav oss ut på en ganska lång runda i det trista vädret för att se vad de kunde ha att erbjuda. Någonstans mitt under promenaden (när jag var som bäst inne i en livlig beskrivning av min barndoms somrar på det lokala friluftsbadet) sprack molntäcket upp och det blev mycket finare och soligare. När vi väl kom fram till arabaffären vågade jag inte gå in av rädsla för att missa de flyktiga tio minuter av sol som tycktes vara vad dagen hade att komma med, så vi hade därför en improviserad "mysig" stund av soldyrkande stillasittande på parkeringen, vilken förgylldes av Apans beskrivning av sin barndoms somrar skumpande i kofferten på en bil på väg till ett bad.

Sedan gick vi in och fann att deras avokador var stenhårda. Attans bövlar. Vi tappade dock inte hoppet utan gav oss djärvt iväg till nästa arabaffär, ett antal kvarter därifrån. Solen värmde våra högerkinder medan vi vandrade genom villaområdena och snackade blaj. När vi äntligen kom fram glodde några killar kaxigt på oss när vi gick in genom de automatiska dörrarna. Vi fattade inte varför. När vi väl kom in upplevde vi plötsligt stor förvirring. Var var ingången? Alla kassor tycktes upptagna och hålet där man brukade gå in var igenbommat med varor. Hur kunde detta komma sig? Under generad förvirring lämnade vi lokalen och försökte se ut som att det var meningen, att vi bara tänkt gå in och glo lite på kassorna och sedan gå ut igen = fullständigt normalt beteende. Snart förstod vi varför kaxnissarna kaxglott. Sedan vi sist varit i denna specifika butik hade man tydigen byggt ut, och det rejält, och ingången var i en helt annan dörr en bra bit iväg. Pinsamt nog pryddes dock den dörren av skylten "INGÅNG". Oops.

Väl inne fann vi en faktiskt hyfsat fräsch butik, och på detta kan man inte klaga. Vi började dock förlora hoppet om avokadorna och grävde oss fram till deras tråg med tynande entusiasm. Mais voilà! Tre avokador för en tia var erbjudandet, och alla var de mörksvarta och halvmjuka. Eller...? Jag kan säga er att om man ägnat hela eftermiddagen åt att klämma på avokador av skiftande densitet kan man plötsligt lätt börja bli förvirrad. Är dessa verkligen mjukare än de som var på förra stället? Hur mjuka bör de egentligen vara? De ska ju inte vara föööör mjuka... eller? Var är vi? Vem är jag?

Bland de många stenhårda och den där som sprack upp av klämtrycket och blottade ett innandöme bestående helt av vitt ludd, valde vi ut tre som vi tänkte eventuellt kunde duga. Det kändes dock fortfarande inte helt klockrent till tusen. Ekvationen gjordes om möjligt ännu mer komplicerad av att vi på baksidan av hyllan plötsligt hittade ännu fler (och ännu svartare!) avokador till priset av fyra för en tia! Men vad tusan? Klämningspatrullen fortsatte ihärdigt med sin uppgift. De flesta av dessa avokador var så mjuka att det kändes som om de redan innehöll färdig guacamole (cred till Apan för detta skämt) och det var ju inte heller riktigt det vi var ute efter.

Slutligen gjorde vi en fuskis och valde en avokado från denna låda och två från den förra. Vi gick och betalade och jag matade Apan med arab-Snickers (fyra för en tia). Sedan påbörjade vi den långa vägen hem igen. Värmen började nu kännas lite tryckande och jag insåg att klockan var halv sju vilket innebar att jag inte ätit på åtta timmar. Ingen bra grej, det. Resten av färden fortlöpte med mitt fy-fan-vad-hungrig-jag-är-jag-har-ont-i-magen-yyl-ynk-waah-gnäll som småbehagligt bakgrundsljud och när vi väl kom hem var benen trötta och magen ledsen.

Enligt planen lagade vi sedan Apans sallad och den var, såklart, helt fantastisk och avokadorna var perfekta.

Grattis, har du nått så här långt har du härmed läst ett helt meningslöst inlägg om ett tråkigt ämne! OCH DET BLIR VÄRRE.

Apan, du kan sluta läsa här!

Inatt hade jag en dröm om Kenneth igen. :3 ♥ Vi var i ett köpcentrum och gick in på bland annat en Indiska-butik. Där erbjöds han att testa en massa olika teer medan jag tittade på glasunderlägg av trä, men efter att han hade smakat ungefär fem sorter sade han till personalen att han var fel person att fråga för han gillade faktiskt inte te. ^^ Fnizz. Sedan gick vi in på BR och kanske någon klädaffär, eller jag vet inte riktigt vad. Det viktiga är att när vi gick emellan butikerna så stannade vi vid något tillfälle mitt i gången och kramades jättehårt och länge. Aww!! That's a first. Way to go, brain! ♥♥♥ Vi var också på någon tågstation eller liknande och yrade, men jag vet inte riktigt vad det gick ut på. Jag tror att jag hade bokat in en resa men glömt min biljett, och det upprörde mig mycket att jag kastat ut 525 kronor helt i onödan, fast samtidigt var jag ändå lite glad att jag slapp åka på den där resan för nu kunde jag ju stanna kvar hos Kenneth istället. <:3

Ps. Den väldigt specifika siffran 525 kronor kommer sannolikt ifrån min indignation tidigare i veckan över Skånetrafikens nya pris på sitt i övrigt förträffliga sommarbusskort. 550 spänn om man inte betalar med Visa, yo! What the flying fuck on a pogo stick.

I övrigt har vi just lagt vantarna på säsong 6, tack vare El Strutsy-kalopsy. Tack ska du ha, Strutsy-kalopsy! Det första avsnittet var jättebra och lite sorgligt (och vi fick se Kenneth i neongröna tights... hmm...) och följande två avsnitt var också rättså klockrena (med Kelsey Grammer som James Bond-klon - fantastiskt kul) och efter det har det varit lite upp och lite ner. Det verkar som att Kenneth lite grann håller på att fasas ut till förmån för en otäckt läspande, hamsterkindad spitting image av mig själv - nooooo! Vi får hoppas detta bara är inbillning. Som tur är kan jag i alla fall se om gamla säsonger om jag behöver en Ken-fix. Meep. Murp.

“Well then, I know about another story that turned out to be true. It’s 

about a virgin who gave birth to a man who had some funny ideas.

That virgin was my sister, and her son Lyle has a learning disability.”

.