Thor med snor

Det har varit skithärligt väder de senaste fyra dagarna, och våren har äntligen kommit igång. ♥ Idag är det lite mulet och inte lika fint, men förhoppningsvis är det bara en liten svacka. Jag längtar så mycket efter sol och värme att jag håller på att krevera. Det måste vara på gång nu. Det måste. Jag kan inte minnas att jag brukat vara en sådan sommarivrare förr, men på senare år tycker jag höstarna och vintrarna har känts på gränsen till outhärdligt långa, och med tanke på att det i princip bara är varmt och fint i maj, juni och typ september så kan i alla fall inte jag få för mycket av det. Har aldrig sett mig som en potentiell Mallorca-resenär, men ska det hålla på så här i framtiden så är det inte omöjligt att även jag faller till föga och bokar en restresa en rutten februarivecka någon gång. Brrr.

Hayley Atwell som Peggy Carter i Captain America

En av de vackra majdagarna slösade vi olyckligtvis på att sitta inne och kolla på film. Inget ont om det - att kolla på film är en av mina favoritaktiviteter - men det var ju synd att tillfället då vi hyrt tre superhjälterullar skulle sammanfalla med årets hittills finaste dag. Oh well, vi gick i alla fall ut och spelade lite kubb mellan filmerna (årets första parti!) och jag vann stort, som alltid, hah. De filmer vi såg var Thor, Iron Man och Iron Man 2 (och så Captain America kvällen innan, på Valborg, då vi dessutom åt säsongens första pinnglass). Detta givetvis i rent studiesyfte inför Avengers som vi nog snart ska se på bio. Alla hjältarna utom Iron Man var hyfsat obekanta för mig, så det var många nya historier och fejs att ta in. Jag kände inte ens till Avengers tills för några veckor sedan (bad comic book fan, bad!). Orkar inte riktigt sitta och skriva recensioner om var och en av filmerna, men sammanfattningsvis så kan vi säga att jag gillade dem i den här ordningen:

1) Iron Man (klart bäst som film sett, med den mest karismatiske huvudpersonen och en skurk jag gillade)
2) Captain America (snygg 40-talsestetik, bra Hugo Weaving, kick-ass tjejroll som jag gillade, en del roliga skämt, kanske lite svårt att komma huvudpersonen in på livet)
3) Thor (mycket tvivelaktig estetik i Asgård - och det är bara att inse, "asgardians" är helt enkelt inte en bra term - men mysiga bilder från New Mexico, får genuspoäng för att de två mäktigaste männen i den gråter samt att gänget på jorden består av två tjejer och en gubbe istället för the token female i en i övrigt all-male cast)
4) Iron Man 2 (inte direkt dålig men lite rörig, genusmässigt får varken denna eller den första Iron Man några större poäng, Tony Stark är ett pucko huvuddelen av filmen, grejen med att göra ett nytt grundämne var långsökt)

Så nu vet ni det! Avengers nästa. Om någon undrar över rubriken kommer den av att jag varit förkyld i mer än en vecka nu och snöt mig cirka 265 gånger under filmtittandets gång. Jag är nu helt skinnflådd på överläppen och har mer än en gång tvingats dra in och harkla upp snor istället för att blåsa ut det genom näsan eftersom min stackars läpp helt enkelt inte tål mer stryk för tillfället. <:/ FRÄSCHA KLUBBEN.

Jag har också lånat böcker, hallelujah and praise the lord! Jag ser mig gärna som en läsare men läser de facto aldrig något annat än serier, bloggar och foruminlägg. Därför tänkte jag att jag skulle gå till bibblerian och överraska mig själv med någon form av litterärt verk. Följande böcker släpade jag hem:

Med uppenbar känsla för stil, Stephan Mendel-Enk
Svinet, Åsa Grennvall
Jag skulle aldrig ljuga för dig, Moa Herngren
Kalla det vad fan du vill, Marjaneh Bakhtiari
Spelreglerna, Jonas Karlsson
Rosa, den farliga färgen, Fanny Ambjörnsson

               

Jag lånade dem för mindre än 48 timmar sedan och har redan läst ut två, visst är jag duktig? :) Med uppenbar känsla för stil var helt klart bra och gjorde mig rejält avtänd på manlighet som fenomen (som om jag inte redan var det...), och Jag skulle aldrig ljuga för dig var ett spännande porträtt av en kvinna på galenskapens rand, men den hade sina problem och slutet tyckte jag var direkt fånigt. Jag kunde dock relatera till och verkligen känna med hennes barn, och att läsa om de diverse knäppa saker huvudpersonen gjorde var ju intressant på ett tågkrasch-sätt. Så jo, den var ganska bra, även om den hade sina problem. Huvudpersonens upplevelser av instängdhet och senare frihet var mycket bra beskrivna.

Nähej, om jag skulle ta och vara lite kreativ själv istället för att sitta här?

Klart slut, varulvstjut.

.